God fredag den 13:e‚
visst är det skoj med skrock? Min mest utvecklade del av den intellektuella funktionen skrattar åt både ordet och företeelsen, medan den lilla del som framkallar modet inte fullt ut tillåter mig att skriva vad som helst om det. Det kan ju hända något tråkigt då! Jag skriver om något annat istället…
Jag läser sedan några dagar en bok som nu börjar lida mot sitt slut. En bok som har lärt mig en väldigt många uttryck inom bankirvärlden och faktiskt gett mig lite ny förståelse och kanske kunskap om den världen - den känns väldigt komplex.
Författaren är Knut Ramel och hans bok heter "En finansmans bekännelser" med underrubriken Veni Vidi Ridi - jag kom. jag såg, jag skrattade… Den kom redan förra hösten och jag köpte den direkt, men har låtit den hänga sig lite mör fram tills nu.
Jag känner igen alla dessa affärer och officiellt inblandade aktörer, men nu har jag via Knut Ramels "sanningar" fått inblick i alla aktörer som är inblandade i dylika affärer och hur många potentiella affärer som aldrig har blivit affärer. En del av mina egna ovetenskapligt oerfarna reflektioner har bekräftats och vissa fall besannats av den flyhänt tangentande bankirens "sanningar". Att informella kontakter, med eller utan bulvan, är naturliga är väl inte konstigt, men att det var så vanligt på den nivå som Knut Ramel har agerat på förvånade även mig.
Jag kråksparkar sanningar för att det just är Knut Ramels sanningar - varken mer eller mindre. Det kan säkert finnas andra och andras sanningar om dessa berättelser, men jag tillåter mig själv att hänföras och roas av Knuts Ramels.
Det som tilltalar och roar mig är:
1/ Bilden av en sorglös och glad gamäng i kostym - han har enligt egen utsago aldrig ägt en kritstrecksrandig - under så många framgångsrika år har verkat i en roll, som han bara haft till han har bestämt sig för han vill göra när han blir stor…
2/ Den uppfriskande öppenhet om både egna men framförallt andras egenskaper och blunders - förvisso säkert sårande för en dels egon (och det har aldrig bekymrat mig) - en företeelse som inte är så vanlig i de så kallat fina och i detta fall adliga salongerna…
3/ Att han 1997, på dagen 80 år efter det att det lämnat släkten Ramel, köpte tillbaka egendomen Löberöd i mitt fagra Skåne. Sådana sagor har jag alltid älskat… att älska…
4/ Kan inte sätta det bekanta fingret på vad det är i Knuts språk jag attraheras av, men något är det…
5/ Jag tycker om hans sätt att förhålla sig till sin "backstabber" - ett förhållningssätt som jag själv försöker hålla mig till och som jag tror är den framgångsrika "livskamraten"…
Ett lästips för Er som ännu inte hunnit läsa den och Du Knut - om Du mot all förmodan läser detta - så har jag också en Kalmar Industries som jag alltid kan associera till i en säljloop…
Bäste Knut och alla andra - Ta vara på Era möjligheter innan någon annan gör dem till sina
Göran R
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar