Sommarletargin har slagit sina välbehövliga klor i mig och dagen smyger sig fram i blanddrinken sol/regn med tillbehören GP, nybakade kanelbullar, OS-rodd, barnprogram, barnläxor, OS-fälttävlan, sommarlätta familjesamtal med mera...
I denna blenderprocess finner Lena en härlig Blocketannons som gjorde min dag. Det göteborgska bröllopsparet som nu ca tre veckor innan den stora dagen bl a säljer de 120 st champagneglas som de köpt till festen - för avhämtning på förmiddagen dagen efter... diskade...
Kreativt, smart och praktiskt...
Ta vara på Dina möjligheter och njut av letargin...
Göran R
http://mobil.blocket.se/goteborg/Lakan_och_champagneglas_mm___120_st_varje__41770425.htm?ca=15&w=1
tisdag 31 juli 2012
måndag 30 juli 2012
Små reflektioner under sista semesterveckan...
Måndag - inledning på sommarens sista semestervecka - firas på vackra Öddö och en Rotarylunch är avslutad med professor Lars Nordströms ekonomiska inblickar och utblickar.
Min korta sommarreflektion är ifrån en härlig middag igår hos vänner. Min femåriga Beatrice ville ha sällskap och assistans på toaletten. Med benen dinglande från toalettstolen upptäcker hon våra vänners tvättmaskin.
- Den är annorlunda pappa.
- Ja, det är riktigt. Denna är frontmatad och de vi har samt de mormor och morfar har är toppmatade. (Denna vetenskapliga lektion ges medan jag förevisar med stor iver...)
Toalettbestyret avslutas och på väg ut kommer mitt lilla hjärtas reflektion:
- Pappa, det är bättre att ha en sådan som vi har för då slipper man böja på knäna...
Ta vara på Din dag, Dina möjligheter och Dina knän
Göran R
Min korta sommarreflektion är ifrån en härlig middag igår hos vänner. Min femåriga Beatrice ville ha sällskap och assistans på toaletten. Med benen dinglande från toalettstolen upptäcker hon våra vänners tvättmaskin.
- Den är annorlunda pappa.
- Ja, det är riktigt. Denna är frontmatad och de vi har samt de mormor och morfar har är toppmatade. (Denna vetenskapliga lektion ges medan jag förevisar med stor iver...)
Toalettbestyret avslutas och på väg ut kommer mitt lilla hjärtas reflektion:
- Pappa, det är bättre att ha en sådan som vi har för då slipper man böja på knäna...
Ta vara på Din dag, Dina möjligheter och Dina knän
Göran R
fredag 13 juli 2012
En fredag i juli… den 13:e
God fredag den 13:e‚
visst är det skoj med skrock? Min mest utvecklade del av den intellektuella funktionen skrattar åt både ordet och företeelsen, medan den lilla del som framkallar modet inte fullt ut tillåter mig att skriva vad som helst om det. Det kan ju hända något tråkigt då! Jag skriver om något annat istället…
Jag läser sedan några dagar en bok som nu börjar lida mot sitt slut. En bok som har lärt mig en väldigt många uttryck inom bankirvärlden och faktiskt gett mig lite ny förståelse och kanske kunskap om den världen - den känns väldigt komplex.
Författaren är Knut Ramel och hans bok heter "En finansmans bekännelser" med underrubriken Veni Vidi Ridi - jag kom. jag såg, jag skrattade… Den kom redan förra hösten och jag köpte den direkt, men har låtit den hänga sig lite mör fram tills nu.
Jag känner igen alla dessa affärer och officiellt inblandade aktörer, men nu har jag via Knut Ramels "sanningar" fått inblick i alla aktörer som är inblandade i dylika affärer och hur många potentiella affärer som aldrig har blivit affärer. En del av mina egna ovetenskapligt oerfarna reflektioner har bekräftats och vissa fall besannats av den flyhänt tangentande bankirens "sanningar". Att informella kontakter, med eller utan bulvan, är naturliga är väl inte konstigt, men att det var så vanligt på den nivå som Knut Ramel har agerat på förvånade även mig.
Jag kråksparkar sanningar för att det just är Knut Ramels sanningar - varken mer eller mindre. Det kan säkert finnas andra och andras sanningar om dessa berättelser, men jag tillåter mig själv att hänföras och roas av Knuts Ramels.
Det som tilltalar och roar mig är:
1/ Bilden av en sorglös och glad gamäng i kostym - han har enligt egen utsago aldrig ägt en kritstrecksrandig - under så många framgångsrika år har verkat i en roll, som han bara haft till han har bestämt sig för han vill göra när han blir stor…
2/ Den uppfriskande öppenhet om både egna men framförallt andras egenskaper och blunders - förvisso säkert sårande för en dels egon (och det har aldrig bekymrat mig) - en företeelse som inte är så vanlig i de så kallat fina och i detta fall adliga salongerna…
3/ Att han 1997, på dagen 80 år efter det att det lämnat släkten Ramel, köpte tillbaka egendomen Löberöd i mitt fagra Skåne. Sådana sagor har jag alltid älskat… att älska…
4/ Kan inte sätta det bekanta fingret på vad det är i Knuts språk jag attraheras av, men något är det…
5/ Jag tycker om hans sätt att förhålla sig till sin "backstabber" - ett förhållningssätt som jag själv försöker hålla mig till och som jag tror är den framgångsrika "livskamraten"…
Ett lästips för Er som ännu inte hunnit läsa den och Du Knut - om Du mot all förmodan läser detta - så har jag också en Kalmar Industries som jag alltid kan associera till i en säljloop…
Bäste Knut och alla andra - Ta vara på Era möjligheter innan någon annan gör dem till sina
Göran R
visst är det skoj med skrock? Min mest utvecklade del av den intellektuella funktionen skrattar åt både ordet och företeelsen, medan den lilla del som framkallar modet inte fullt ut tillåter mig att skriva vad som helst om det. Det kan ju hända något tråkigt då! Jag skriver om något annat istället…
Jag läser sedan några dagar en bok som nu börjar lida mot sitt slut. En bok som har lärt mig en väldigt många uttryck inom bankirvärlden och faktiskt gett mig lite ny förståelse och kanske kunskap om den världen - den känns väldigt komplex.
Författaren är Knut Ramel och hans bok heter "En finansmans bekännelser" med underrubriken Veni Vidi Ridi - jag kom. jag såg, jag skrattade… Den kom redan förra hösten och jag köpte den direkt, men har låtit den hänga sig lite mör fram tills nu.
Jag känner igen alla dessa affärer och officiellt inblandade aktörer, men nu har jag via Knut Ramels "sanningar" fått inblick i alla aktörer som är inblandade i dylika affärer och hur många potentiella affärer som aldrig har blivit affärer. En del av mina egna ovetenskapligt oerfarna reflektioner har bekräftats och vissa fall besannats av den flyhänt tangentande bankirens "sanningar". Att informella kontakter, med eller utan bulvan, är naturliga är väl inte konstigt, men att det var så vanligt på den nivå som Knut Ramel har agerat på förvånade även mig.
Jag kråksparkar sanningar för att det just är Knut Ramels sanningar - varken mer eller mindre. Det kan säkert finnas andra och andras sanningar om dessa berättelser, men jag tillåter mig själv att hänföras och roas av Knuts Ramels.
Det som tilltalar och roar mig är:
1/ Bilden av en sorglös och glad gamäng i kostym - han har enligt egen utsago aldrig ägt en kritstrecksrandig - under så många framgångsrika år har verkat i en roll, som han bara haft till han har bestämt sig för han vill göra när han blir stor…
2/ Den uppfriskande öppenhet om både egna men framförallt andras egenskaper och blunders - förvisso säkert sårande för en dels egon (och det har aldrig bekymrat mig) - en företeelse som inte är så vanlig i de så kallat fina och i detta fall adliga salongerna…
3/ Att han 1997, på dagen 80 år efter det att det lämnat släkten Ramel, köpte tillbaka egendomen Löberöd i mitt fagra Skåne. Sådana sagor har jag alltid älskat… att älska…
4/ Kan inte sätta det bekanta fingret på vad det är i Knuts språk jag attraheras av, men något är det…
5/ Jag tycker om hans sätt att förhålla sig till sin "backstabber" - ett förhållningssätt som jag själv försöker hålla mig till och som jag tror är den framgångsrika "livskamraten"…
Ett lästips för Er som ännu inte hunnit läsa den och Du Knut - om Du mot all förmodan läser detta - så har jag också en Kalmar Industries som jag alltid kan associera till i en säljloop…
Bäste Knut och alla andra - Ta vara på Era möjligheter innan någon annan gör dem till sina
Göran R
torsdag 12 juli 2012
Våga vara glad och stolt - del två
God torsdag,
för drygt ett halvår sedan skrev jag del ett - den 29 december 2011 - och nu känner jag för att reflektera över ämnet stolthet igen.
Att vara stolt är en skön känsla. Den positiva känslan av stolthet kommer av att Din prestation har en kvalitet och/eller kvantitet som infriar eller ännu hellre överträffar Dina egna eller andras förväntningar. Givetvis är Du precis som jag stolt över andra medmänniskors prestationer och det är påfallande ofta över mina barns prestationer, men också andra nära, kära, medarbetare eller kanske till och med kunder…
Jag känner mig ofta stolt över mina egna färdigheter i olika sammanhang och det hoppas jag att Du också vilar i varje dag - Dina färdigheter. Vilka är de? Har Du en, om inte på papper så i alla fall en mental, lista på dem? Nästa gång Du får lite egen tid samla Dig runt Dig själv och lista Dina färdigheter - när listan är klar kommer Du att känna Dig stolt. Inte över att ha presterat en lista utan över alla Dina färdigheter - vila i dem…
På samma sätt som Du och jag är stolta över våra och andras prestationer och färdigheter, så bör vi vara lika stolta över våra goda egenskaper och för många av dem jag möter i samtal är detta inte lika naturligt och enkelt.
Det är spännande att titta på mina samtalspartners ansiktsuttryck när jag ber dem att lista sina svagheter - det går ofta bussnabbt att göra en "julklappslista" lång som en yllehalsduk. Det finns inslag av skam och smärta under listproduktionen, men som sagt, det går fort.
Ansiktet får ett lite lyckligare uttryck när jag ber dem att lista sina prestationer. Det går fort, förvisso inte lika fort som ovan, men det finns en behaglig inramning runt det hela.
De egna färdigheterna listas inte lika snabbt och det finns ett generat drag över mun och ögon när de kämpar med den av mig ombedda listan. Det är lite skrynkligt att sätta ord på sina färdigheter.
Ännu värre blir det när jag ber om lista på deras goda egenskaper. Först och främst är "goda" egenskaper" svårt att definiera och många gånger är det en tunn gräns mellan en god och en mindre god egenskap. Det finns många kulturella skillnader också som påverkar gränsen mellan god och mindre god. Vad går gränsen mellan nyfikenhet och kontrollbehov?
Vi brukar hitta en skön gräns som mycket handlar om egenskaper som är till gagn för oss i de flesta sammanhang och som inte skadar andra - inte med berått mod i alla fall. Då sprider sig snabbt en behaglig känsla av samsyn, en känsla som snabbt övergår i ångest när de skall lista sina egenskaper… "Hur svårt kan det va", som Linda Bengtzing sjöng någon gång? Kan det bero på hennes andra hit "Jag ljuger så bra"?
Gå ut i sommarvärmen och var glada för den Du är, var stolt över Dina färdigheter och vila i Dina goda egenskaper - då kommer Dina prestationer nå nya höjder - både ur kvantitativa och kvalitativa perspektiv.
Ta vara på Dina möjligheter innan någon i din närhet gör dem till sina
Göran R
för drygt ett halvår sedan skrev jag del ett - den 29 december 2011 - och nu känner jag för att reflektera över ämnet stolthet igen.
Att vara stolt är en skön känsla. Den positiva känslan av stolthet kommer av att Din prestation har en kvalitet och/eller kvantitet som infriar eller ännu hellre överträffar Dina egna eller andras förväntningar. Givetvis är Du precis som jag stolt över andra medmänniskors prestationer och det är påfallande ofta över mina barns prestationer, men också andra nära, kära, medarbetare eller kanske till och med kunder…
Jag känner mig ofta stolt över mina egna färdigheter i olika sammanhang och det hoppas jag att Du också vilar i varje dag - Dina färdigheter. Vilka är de? Har Du en, om inte på papper så i alla fall en mental, lista på dem? Nästa gång Du får lite egen tid samla Dig runt Dig själv och lista Dina färdigheter - när listan är klar kommer Du att känna Dig stolt. Inte över att ha presterat en lista utan över alla Dina färdigheter - vila i dem…
På samma sätt som Du och jag är stolta över våra och andras prestationer och färdigheter, så bör vi vara lika stolta över våra goda egenskaper och för många av dem jag möter i samtal är detta inte lika naturligt och enkelt.
Det är spännande att titta på mina samtalspartners ansiktsuttryck när jag ber dem att lista sina svagheter - det går ofta bussnabbt att göra en "julklappslista" lång som en yllehalsduk. Det finns inslag av skam och smärta under listproduktionen, men som sagt, det går fort.
Ansiktet får ett lite lyckligare uttryck när jag ber dem att lista sina prestationer. Det går fort, förvisso inte lika fort som ovan, men det finns en behaglig inramning runt det hela.
De egna färdigheterna listas inte lika snabbt och det finns ett generat drag över mun och ögon när de kämpar med den av mig ombedda listan. Det är lite skrynkligt att sätta ord på sina färdigheter.
Ännu värre blir det när jag ber om lista på deras goda egenskaper. Först och främst är "goda" egenskaper" svårt att definiera och många gånger är det en tunn gräns mellan en god och en mindre god egenskap. Det finns många kulturella skillnader också som påverkar gränsen mellan god och mindre god. Vad går gränsen mellan nyfikenhet och kontrollbehov?
Vi brukar hitta en skön gräns som mycket handlar om egenskaper som är till gagn för oss i de flesta sammanhang och som inte skadar andra - inte med berått mod i alla fall. Då sprider sig snabbt en behaglig känsla av samsyn, en känsla som snabbt övergår i ångest när de skall lista sina egenskaper… "Hur svårt kan det va", som Linda Bengtzing sjöng någon gång? Kan det bero på hennes andra hit "Jag ljuger så bra"?
Gå ut i sommarvärmen och var glada för den Du är, var stolt över Dina färdigheter och vila i Dina goda egenskaper - då kommer Dina prestationer nå nya höjder - både ur kvantitativa och kvalitativa perspektiv.
Ta vara på Dina möjligheter innan någon i din närhet gör dem till sina
Göran R
onsdag 11 juli 2012
Älskar att älska… del två
God onsdag,
gårdagens inlägg flöt iväg och blev inte vad jag hade tänkt från början. Idag har jag samma inriktning som igår och vi får se om jag lyckas fullfölja det idag eller om det blir som igår.
Att älska att älska att göra något var min icke kliniska och helt ovetenskapliga definition på passion och ju mer jag har tänkt på den sedan igår, så blir den bättre och bättre.
I de flesta relationer finns det inslag av att man måste leverera i olika former och i olika mått, men att leverera är en väsentlig del av relationen. Leveransen kan vara närvaro och närhet, ett lyssnande öra eller en tröstande mun, stämningsfull musik eller kittlande poesi, rådgivande ord eller utlämnande texter etc etc. Leveransen är väsentlig och även om det låter väldigt kliniskt, så kanske vi borde ha modet att oftare fråga vår relationspartner "Vad vill Du/förväntar Du dig att jag levererar just nu?".
Jag tror att många mer lyckliga och fler framgångsrika stunder skulle få upplevas om vi har detta mod. Jag garanterar att färre missförstånd skulle uppstå och som bekant äro så är missförstånd det främsta skälet till konflikter. Missförstånd och konfrontationsrädsla är grundelementen till en konflikt. Jag repriserade mig för några dagar sedan om detta och om just konfrontationsrädsla planerar jag ett inlägg inom kort.
Byt ut ordet leverans mot ordet bidrag istället, så känns det kanske lite mindre affärsmässigt. Mina kollegor och jag predikar begreppet bidraga och att vi måste våga prata mer om vad vi kan bidra med i våra relationer - hemma och på arbetsplatsen. Det kommer snart ett inlägg om detta också.
Under de flesta av mina levnadsår har jag mer eller mindre syrligt fått höra att jag har inte några spärrar. Under många år tog jag väldigt illa vid mig - jag insåg att de tyckte att jag var för mycket och jag ville så väldigt gärna passa in. Trots att jag redan då tyckte att mina upptåg, mina ordlekar och min naiva rättframhet var både roliga och förlösande, så var det extremt känsligt för mig att inte passa in.
Visst är det så att jag fortfarande idag ibland kan känna ledsamhet över liknande kommentarer, men idag mer på grund av att jag inte förstår att vi inte låter medmänniskor vara som de vill vara. Det är väl i den känslan att få lov att vara sig själv - tillåten av både sig själv och av omvärlden - som passionen kan födas. Modet att släppa spärrarna och ge sig hän… Idag blir jag främst glad när min "spärrlöshet" kommenteras och jag brukar med världens soligaste leende utbrista " Tack, tack för komplimangen och tack för att Du har uppmärksammat mitt mod". Motpartens ansiktsuttryck skulle kunna ställas ut på Vårsalongen på Valdemarsudde.
Trots denna passionerade eufori skall Du veta att det finns på tok för många spärrar kvar hos mig…
Allt vi gör är inte kul, men även sådana saker måste göras och gör vi det passionerat blir vi effektivare, kvaliteten på resultatet blir mycket högre och vi har rackarns mycket roligare under tiden. Det märker vår omvärld och passion smittar av sig - det mest smittsamma och energigivande som finns är passion.
Du som har sett mig på scen vet att jag passionerat älskar det och oavsett budskapet för dagen så är just min energi och passion det brukar kommenteras efteråt.
Så ge Dig hän idag trots att Pingsten är förbi, ta fasta på vad Du älskar att göra och kasta Dig passionerat handlöst över det och ta till vara på Dina möjligheter…
Göran R
gårdagens inlägg flöt iväg och blev inte vad jag hade tänkt från början. Idag har jag samma inriktning som igår och vi får se om jag lyckas fullfölja det idag eller om det blir som igår.
Att älska att älska att göra något var min icke kliniska och helt ovetenskapliga definition på passion och ju mer jag har tänkt på den sedan igår, så blir den bättre och bättre.
I de flesta relationer finns det inslag av att man måste leverera i olika former och i olika mått, men att leverera är en väsentlig del av relationen. Leveransen kan vara närvaro och närhet, ett lyssnande öra eller en tröstande mun, stämningsfull musik eller kittlande poesi, rådgivande ord eller utlämnande texter etc etc. Leveransen är väsentlig och även om det låter väldigt kliniskt, så kanske vi borde ha modet att oftare fråga vår relationspartner "Vad vill Du/förväntar Du dig att jag levererar just nu?".
Jag tror att många mer lyckliga och fler framgångsrika stunder skulle få upplevas om vi har detta mod. Jag garanterar att färre missförstånd skulle uppstå och som bekant äro så är missförstånd det främsta skälet till konflikter. Missförstånd och konfrontationsrädsla är grundelementen till en konflikt. Jag repriserade mig för några dagar sedan om detta och om just konfrontationsrädsla planerar jag ett inlägg inom kort.
Byt ut ordet leverans mot ordet bidrag istället, så känns det kanske lite mindre affärsmässigt. Mina kollegor och jag predikar begreppet bidraga och att vi måste våga prata mer om vad vi kan bidra med i våra relationer - hemma och på arbetsplatsen. Det kommer snart ett inlägg om detta också.
Under de flesta av mina levnadsår har jag mer eller mindre syrligt fått höra att jag har inte några spärrar. Under många år tog jag väldigt illa vid mig - jag insåg att de tyckte att jag var för mycket och jag ville så väldigt gärna passa in. Trots att jag redan då tyckte att mina upptåg, mina ordlekar och min naiva rättframhet var både roliga och förlösande, så var det extremt känsligt för mig att inte passa in.
Visst är det så att jag fortfarande idag ibland kan känna ledsamhet över liknande kommentarer, men idag mer på grund av att jag inte förstår att vi inte låter medmänniskor vara som de vill vara. Det är väl i den känslan att få lov att vara sig själv - tillåten av både sig själv och av omvärlden - som passionen kan födas. Modet att släppa spärrarna och ge sig hän… Idag blir jag främst glad när min "spärrlöshet" kommenteras och jag brukar med världens soligaste leende utbrista " Tack, tack för komplimangen och tack för att Du har uppmärksammat mitt mod". Motpartens ansiktsuttryck skulle kunna ställas ut på Vårsalongen på Valdemarsudde.
Trots denna passionerade eufori skall Du veta att det finns på tok för många spärrar kvar hos mig…
Allt vi gör är inte kul, men även sådana saker måste göras och gör vi det passionerat blir vi effektivare, kvaliteten på resultatet blir mycket högre och vi har rackarns mycket roligare under tiden. Det märker vår omvärld och passion smittar av sig - det mest smittsamma och energigivande som finns är passion.
Du som har sett mig på scen vet att jag passionerat älskar det och oavsett budskapet för dagen så är just min energi och passion det brukar kommenteras efteråt.
Så ge Dig hän idag trots att Pingsten är förbi, ta fasta på vad Du älskar att göra och kasta Dig passionerat handlöst över det och ta till vara på Dina möjligheter…
Göran R
tisdag 10 juli 2012
Älskar att älska… del ett
God tisdag,
på min andra semesterdag sitter jag och reflekterar över många saker, men allt kretsar runt rubriken ovan.
Ni trodde säkert att jag återigen nyttjade rubrikssätteri för att locka läsare och att det skulle bli några härliga historier om älskogslekar på sommarfält eller sandstränder… det kanske blir det med…
Vår härliga partner och min goda vän sedan många år Christina Thulin lockade in mig i dessa tankar, när hon på en av våra gemensamma föreläsningar sa "det är skillnad att älska gå till jobbet än att älska att älska gå till jobbet". Jag fångades direkt av den visdomen och har i drygt ett halvår funderat hur jag förhåller mig till det själv i andra sammanhang.
Att jag älskar att jag älskar att gå till jobbet är fundamentet för mig, men visst har jag haft några perioder i mitt liv då jag inte har älskat att gå till arbetet. Perioder av vilsenhet där olustkänslor som otillräcklighet, inkompetens och meningslöshet har varit härskande i mitt sinne och som jag har tillåtit att förlama mig. Dessa långa perioder hoppas jag att jag har lagt bakom mig, men skall villigt erkänna att jag hade en liten släng av det under senvåren. En släng som jag hela tiden var medveten om, men inte riktigt kunde besegra utan den fick värka ut…
Att älska att älska är passion för mig. Att passionerat ge sig in i en relation, hålla liv och glöd i den och orädd ge sig in i en ny och i nästa och i nästa. Varför kolla in, varför vara lite avvaktande innan jag /vi vet och varför gå parallellt ett tag innan? Det bästa sättet att kolla om en relation kan bli något är väl att ge sig hän den och ge sig in i den. Detta oavsett om det gäller kärlek, romantik, erotik, affärer eller det underbara ordet vänskap. En god vän och tidigare arbetskamrat, Lars Sjögrell, sa en gång i början av 90-talet när han återigen hade slagit mig i squash "Varför skall man vänta med att gifta sig utan istället göra det när man är som mest förälskad?" Jag kommer ihåg att jag fångades direkt av detta och har många timmar reflekterat över denna frågeställning. Det finns säkert några som undrar när jag har reflekterat klart över det och skall börja agera i den andan…
Jag har aldrig varit rädd för att ge mig hän en relation när det gäller kärlek och romantik och sällan när det gäller vänskap, även om jag känner mig lite mer vilsen när det gäller det sistnämnda sedan jag flyttade till västra sidan av Sverige, jämfört med himma i Skåne, under mina Stockholmsår och under Falunåren. Umgängesformerna är väldigt olika i vårt långa avlånga land och med tanke på att jag har bott, tjänstgjort, rest och sålt över hela landet, så har jag både sett och förvånats över både likheter och olikheter. Det jag känner som mitt passionerade förhållningssätt till relationen upplevs säkert av andra som fruktansvärt intensivt och för mycket helt enkelt. Istället för att modigt möta mig i detta, så flyr man eller ännu värre möter någon annan och pratar om det…
Nu har jag ju faktiskt bott halva mitt liv i västra Sverige om jag inkluderar Borås i det, så jag borde ha hittat vägen till de privata relationerna, men jag upplever fortfarande att jag går vilse ibland. Jag vill understryka att det finns ingen värdering i detta, utan mer ett personligt konstaterande.
Jag har fått mig till livs att att mitt passionerade och offensiva förhållningssätt får andra att tro att jag är fullt upptagen - både privat och i min rådgivarroll. Tänk som jag måste lura Er med min passion…
Det här inlägget blev något annat än jag hade tänkt mig när jag började skriva, men så blir det ibland när man kravlöst låter fingrarna slinta omkring över tangenterna. Ursprungstanken får jag spara till ett annat inlägg - en del två. Jag har heller inte beskrivit mitt förhållningssätt i affärsrelationer, så det blir säkert en del tre också.
Nu skall Beatrice och jag cykla hem till en vän som modigt har vågat utmana mitt umgängessätt. Hon heter Ann Bergermo och är en på alla sätt härlig vän. Nu skall vi spöa Ann och hennes grabbar Joel och Jacob i Wii och i och med att vi skall vara inomhus måste det regna idag. Nu tar jag på mig regnkläder och cyklar ner till dem i solskenet…
Ta vara på Dina möjligheter innan någon annan gör dem till sina
Göran R
på min andra semesterdag sitter jag och reflekterar över många saker, men allt kretsar runt rubriken ovan.
Ni trodde säkert att jag återigen nyttjade rubrikssätteri för att locka läsare och att det skulle bli några härliga historier om älskogslekar på sommarfält eller sandstränder… det kanske blir det med…
Vår härliga partner och min goda vän sedan många år Christina Thulin lockade in mig i dessa tankar, när hon på en av våra gemensamma föreläsningar sa "det är skillnad att älska gå till jobbet än att älska att älska gå till jobbet". Jag fångades direkt av den visdomen och har i drygt ett halvår funderat hur jag förhåller mig till det själv i andra sammanhang.
Att jag älskar att jag älskar att gå till jobbet är fundamentet för mig, men visst har jag haft några perioder i mitt liv då jag inte har älskat att gå till arbetet. Perioder av vilsenhet där olustkänslor som otillräcklighet, inkompetens och meningslöshet har varit härskande i mitt sinne och som jag har tillåtit att förlama mig. Dessa långa perioder hoppas jag att jag har lagt bakom mig, men skall villigt erkänna att jag hade en liten släng av det under senvåren. En släng som jag hela tiden var medveten om, men inte riktigt kunde besegra utan den fick värka ut…
Att älska att älska är passion för mig. Att passionerat ge sig in i en relation, hålla liv och glöd i den och orädd ge sig in i en ny och i nästa och i nästa. Varför kolla in, varför vara lite avvaktande innan jag /vi vet och varför gå parallellt ett tag innan? Det bästa sättet att kolla om en relation kan bli något är väl att ge sig hän den och ge sig in i den. Detta oavsett om det gäller kärlek, romantik, erotik, affärer eller det underbara ordet vänskap. En god vän och tidigare arbetskamrat, Lars Sjögrell, sa en gång i början av 90-talet när han återigen hade slagit mig i squash "Varför skall man vänta med att gifta sig utan istället göra det när man är som mest förälskad?" Jag kommer ihåg att jag fångades direkt av detta och har många timmar reflekterat över denna frågeställning. Det finns säkert några som undrar när jag har reflekterat klart över det och skall börja agera i den andan…
Jag har aldrig varit rädd för att ge mig hän en relation när det gäller kärlek och romantik och sällan när det gäller vänskap, även om jag känner mig lite mer vilsen när det gäller det sistnämnda sedan jag flyttade till västra sidan av Sverige, jämfört med himma i Skåne, under mina Stockholmsår och under Falunåren. Umgängesformerna är väldigt olika i vårt långa avlånga land och med tanke på att jag har bott, tjänstgjort, rest och sålt över hela landet, så har jag både sett och förvånats över både likheter och olikheter. Det jag känner som mitt passionerade förhållningssätt till relationen upplevs säkert av andra som fruktansvärt intensivt och för mycket helt enkelt. Istället för att modigt möta mig i detta, så flyr man eller ännu värre möter någon annan och pratar om det…
Nu har jag ju faktiskt bott halva mitt liv i västra Sverige om jag inkluderar Borås i det, så jag borde ha hittat vägen till de privata relationerna, men jag upplever fortfarande att jag går vilse ibland. Jag vill understryka att det finns ingen värdering i detta, utan mer ett personligt konstaterande.
Jag har fått mig till livs att att mitt passionerade och offensiva förhållningssätt får andra att tro att jag är fullt upptagen - både privat och i min rådgivarroll. Tänk som jag måste lura Er med min passion…
Det här inlägget blev något annat än jag hade tänkt mig när jag började skriva, men så blir det ibland när man kravlöst låter fingrarna slinta omkring över tangenterna. Ursprungstanken får jag spara till ett annat inlägg - en del två. Jag har heller inte beskrivit mitt förhållningssätt i affärsrelationer, så det blir säkert en del tre också.
Nu skall Beatrice och jag cykla hem till en vän som modigt har vågat utmana mitt umgängessätt. Hon heter Ann Bergermo och är en på alla sätt härlig vän. Nu skall vi spöa Ann och hennes grabbar Joel och Jacob i Wii och i och med att vi skall vara inomhus måste det regna idag. Nu tar jag på mig regnkläder och cyklar ner till dem i solskenet…
Ta vara på Dina möjligheter innan någon annan gör dem till sina
Göran R
måndag 9 juli 2012
Semester… med bestämd kärleksgenerator…
Semester är avtalad ledighet under ett visst antal av årets dagar. Semester kan vara lagstiftad, ett resultat av kollektivavtal eller vara fritt avtalad mellan arbetsgivare och arbetstagare, och kan resultera i att semesterersättning betalas ut. I vardagligt tal används ordet även om själva semesterresan många åker på under till exempel sommaren eller skolornas sportlov. Läs mer på wikipedia
Jag har avtalat med mig själv att jag i sommar skall vara ledig de fyra veckor som vår älskade "sladdis" Beatrices dagis är stängt och det är första dagen idag. Vi har bara hunnit krama god morgon med varandra, dricka välling under tiden som barnkanalen sprider kärlek, munterhet och sång samt diskuterat huruvida vi måste köpa en större hundkorg på City Gross för att hennes skällande låtsashund växer.
Vi köpte hunden till henne i femårspresent i våras på just City Gross i Ytterby, veckan senare blev det en hundkoppel och ytterligare en vecka senare köpte vi hundkorgen. De två sistnämnda inköpen gjordes på hundavdelningen medan själva hunden givetvis köptes på leksaksavdelningen. I och med dessa tre inköp är City Gross butiken där man handlar hundprylar… Grattis Kenneth Hult, det är en hundaffär Du leder… skaffa koppel till personalen…
Trots bara sina fem år på jorden är Bea å ena sidan en rättfram och bestämd liten fröken medan hon å andra sidan är Bea en kärleksfull liten tös. En av hennes största kärlekar är vår vän Robert Larsson som driver ICA Kvantum i Stenungsund, eller "Jobejts affäj" som hon tycker att den heter. Ibland när vi bilar i centralorten frågar hon om vi inte skall till "Jobejts affäj" och oavsett vilket om vi behöver handla eller ej, så tycker hon att vi skall åka dit och kjama Jobejt. Hennes kombination av beslutsamhet och kärlek styr ofta våra vägar dit. När vi dagen efter förra årets Galan'11 på Stenungsbaden pustade ut i hemmets sköte och gick igenom Goodybagarna, hittade hon en reklamfolder för "Jobejts affäj". Bland allehanda roliga Give-aways från våra partners fastnade då fyra-åriga Bea för en folder för ICA Kvantum med Jobejt på framsidan - det är kärlek…
Lika bestämd är hon om sin "fjisöj Petej", trots att hon bara har varit en gång hos vår numera gemensamma frisör Peter Varvne på Håratelje 14 i Göteborg. För några veckor sedan läxade hon upp en frisör som vi besökte i annat ärende som försökte locka henne till sig med en bil att sitta i. "Min fjisöj heter Petej och det är inte Du". Slutdiskuterat! Sedan jag själv klippte mig för två veckor sedan är hennes semesterhype första vecka att vi skall till fjisöj Petej och hon skall klippa sig… Jag kommer inte ihåg vad mina semsterhypar var när jag var fem år gammal, men inte rackarns var det att jag skulle till frisören i alla fall…
Turen till Göteborg skall kompletteras med Beas favoritmat sedan tre år tillbaka - sushi. Många blickar har vi fått under dessa tre år fått när vi har beställt fyra, sedermera sex och numera åtta nigiri med lax utan wasabi till henne. Även här är hon kärleksfullt bestämd - antingen Sushi Eriksberg på mojmoj och mojfajs gata eller Haiku Sushi Lounge i City. Efter veckans möte med Peters saxar skall vi till den senare av de två sushiplacen. Jag vill dit sushin snujjaj junt…
Jag hoppas att Er första semestervecka också var, är eller blir bra och glöm inte av att ta till vara på Era möjligheter
Göran R
Jag har avtalat med mig själv att jag i sommar skall vara ledig de fyra veckor som vår älskade "sladdis" Beatrices dagis är stängt och det är första dagen idag. Vi har bara hunnit krama god morgon med varandra, dricka välling under tiden som barnkanalen sprider kärlek, munterhet och sång samt diskuterat huruvida vi måste köpa en större hundkorg på City Gross för att hennes skällande låtsashund växer.
Vi köpte hunden till henne i femårspresent i våras på just City Gross i Ytterby, veckan senare blev det en hundkoppel och ytterligare en vecka senare köpte vi hundkorgen. De två sistnämnda inköpen gjordes på hundavdelningen medan själva hunden givetvis köptes på leksaksavdelningen. I och med dessa tre inköp är City Gross butiken där man handlar hundprylar… Grattis Kenneth Hult, det är en hundaffär Du leder… skaffa koppel till personalen…
Trots bara sina fem år på jorden är Bea å ena sidan en rättfram och bestämd liten fröken medan hon å andra sidan är Bea en kärleksfull liten tös. En av hennes största kärlekar är vår vän Robert Larsson som driver ICA Kvantum i Stenungsund, eller "Jobejts affäj" som hon tycker att den heter. Ibland när vi bilar i centralorten frågar hon om vi inte skall till "Jobejts affäj" och oavsett vilket om vi behöver handla eller ej, så tycker hon att vi skall åka dit och kjama Jobejt. Hennes kombination av beslutsamhet och kärlek styr ofta våra vägar dit. När vi dagen efter förra årets Galan'11 på Stenungsbaden pustade ut i hemmets sköte och gick igenom Goodybagarna, hittade hon en reklamfolder för "Jobejts affäj". Bland allehanda roliga Give-aways från våra partners fastnade då fyra-åriga Bea för en folder för ICA Kvantum med Jobejt på framsidan - det är kärlek…
Lika bestämd är hon om sin "fjisöj Petej", trots att hon bara har varit en gång hos vår numera gemensamma frisör Peter Varvne på Håratelje 14 i Göteborg. För några veckor sedan läxade hon upp en frisör som vi besökte i annat ärende som försökte locka henne till sig med en bil att sitta i. "Min fjisöj heter Petej och det är inte Du". Slutdiskuterat! Sedan jag själv klippte mig för två veckor sedan är hennes semesterhype första vecka att vi skall till fjisöj Petej och hon skall klippa sig… Jag kommer inte ihåg vad mina semsterhypar var när jag var fem år gammal, men inte rackarns var det att jag skulle till frisören i alla fall…
Turen till Göteborg skall kompletteras med Beas favoritmat sedan tre år tillbaka - sushi. Många blickar har vi fått under dessa tre år fått när vi har beställt fyra, sedermera sex och numera åtta nigiri med lax utan wasabi till henne. Även här är hon kärleksfullt bestämd - antingen Sushi Eriksberg på mojmoj och mojfajs gata eller Haiku Sushi Lounge i City. Efter veckans möte med Peters saxar skall vi till den senare av de två sushiplacen. Jag vill dit sushin snujjaj junt…
Jag hoppas att Er första semestervecka också var, är eller blir bra och glöm inte av att ta till vara på Era möjligheter
Göran R
lördag 7 juli 2012
Västsverige dränerar Köpenhamn
Med rubriker kan man förvrida sanningen och locka läsare och det är ju en "yrkeshemlighet" som rubriksättare på tidningar världen över har burit i många år. Vi har väl alla någon gång lockats att tjuvtitta och ännu hellre lockats till skvallermagasinsköp när vi står i kassakön på ICA eller City Gross.
Ibland är rubriksättningen så långt från sanningen att man undrar om de har en interntävling på tidningarna eller t o m mellan tidningarna. En tävling som vinns av den rubriksättare som twistat till det mest…
Även jag har ju använt mig av detta yrkesskrås hemligheter i veckan när jag har försökt locka läsare till bloggen. Alla säger ju att sex säljer och jag försökte använda min sex månader långa bloggpaus till att bli sexig - twistat men fortfarande ljusår bakom de flesta professionella rubriksättare.
Dagens rubrik "Västsverige dränerar Köpenhamn" är sann om än något överdriven. Under våren och tidig sommar har beslut tagits och processer inletts för att flytta hem kontor till västkusten från just Danmarks i övrigt fantastiska huvudstad.
Arvid Nilsson AB - gamla Göteborgs Bult - med säte i Kungälv har beslutat att koncernhuvudet för de nordiska länderna skall tillbaka till Kungälv och den tidigare Sverigechefen har blivit ledare för den nordiska företagsgruppen. Under senvåren har de rekryterat en ny inköpsavdelning och en ny ekonomiavdelning till Kungälv, som skall vara up and running när brännmaneterna har lämnat oss efter sommaren. Många nya arbetsplatser och nygammal kompetens förstärks i vårt närområde - härligt!
I veckan kunde vi också läsa att en annan gammal göteborgsk trotjänare har beslutat att flytta tillbaka huvudet från Köpenhamn. Numera tysk-schweizisk-ägda Hasselblad flyttar tillbaka produktion, reparation och större delen av utvecklingen till ursprunget i Göteborg. Även detta sker från just Köpenhamns gränder.
Två gamla göteborgska stoltheter som nu åter finns tillbaka på västkusten. Nu vill vi att även Nimbus får stanna kvar i Göteborg…
Det är lördag och jag hoppas verkligen att Du tar till vara på dina och familjens möjligheter denna helg…
Göran R
Ibland är rubriksättningen så långt från sanningen att man undrar om de har en interntävling på tidningarna eller t o m mellan tidningarna. En tävling som vinns av den rubriksättare som twistat till det mest…
Även jag har ju använt mig av detta yrkesskrås hemligheter i veckan när jag har försökt locka läsare till bloggen. Alla säger ju att sex säljer och jag försökte använda min sex månader långa bloggpaus till att bli sexig - twistat men fortfarande ljusår bakom de flesta professionella rubriksättare.
Dagens rubrik "Västsverige dränerar Köpenhamn" är sann om än något överdriven. Under våren och tidig sommar har beslut tagits och processer inletts för att flytta hem kontor till västkusten från just Danmarks i övrigt fantastiska huvudstad.
Arvid Nilsson AB - gamla Göteborgs Bult - med säte i Kungälv har beslutat att koncernhuvudet för de nordiska länderna skall tillbaka till Kungälv och den tidigare Sverigechefen har blivit ledare för den nordiska företagsgruppen. Under senvåren har de rekryterat en ny inköpsavdelning och en ny ekonomiavdelning till Kungälv, som skall vara up and running när brännmaneterna har lämnat oss efter sommaren. Många nya arbetsplatser och nygammal kompetens förstärks i vårt närområde - härligt!
I veckan kunde vi också läsa att en annan gammal göteborgsk trotjänare har beslutat att flytta tillbaka huvudet från Köpenhamn. Numera tysk-schweizisk-ägda Hasselblad flyttar tillbaka produktion, reparation och större delen av utvecklingen till ursprunget i Göteborg. Även detta sker från just Köpenhamns gränder.
Två gamla göteborgska stoltheter som nu åter finns tillbaka på västkusten. Nu vill vi att även Nimbus får stanna kvar i Göteborg…
Det är lördag och jag hoppas verkligen att Du tar till vara på dina och familjens möjligheter denna helg…
Göran R
fredag 6 juli 2012
Tål att upprepas - del ett
God morgon härliga värld,
dessa nedan listade punkter om mellanmänskliga konfliktsituationer skrev jag den 17 januari 2010, men jag anser att de tål att upprepas…
Innan jag släpper Er lösa på dem vill jag få Er att fundera på om vi verkligen är så konflikträdda i Sverige som många påstår. Jag har min sanning - vilken är Er?
De drygt två år gamla punkterna är följande:
1. Varför är så många rädda för att lyssna på någon annans åsikt - att våga lyssna är ju inte detsamma som att man måste hålla med?
2. Att någon har en annan uppfattning än vad Du själv har innebär ju inte att hon/han ljuger, utan just bara har en annan uppfattning/sanning!
3. Varför är det så många som inte vågar se det kreativa och framgångsmöjligheterna i att två parter har olika uppfattningar, utan hellre ser det som en konflikt?
4. Det faschinerar mig när jag hör någon ideligen tala om att var och en får ha sin sanning, att man måste lyssna på bägge parter innan man "dömer" etc, när det är så uppenbart att den uppfattning bara finns adopterad i det "intellektuella beslutet" och inte i känslolivet där vi agerar…
5. Enligt min definition inträder konflikten först då endera parten lämnar sakfrågan genom t ex personangrepp eller genom att sabotera diskussionen med negativa motfrågor istället för konstruktiva och ärliga svar!
6. Människor med överdrivna kontrollbehov vill påfallande ofta ge sken av att de driver frågor för någon annans bästa, när det uppenbart är för deras eget kontrollbehovs skull. De förklaringar/sanningar som presenteras för varför man driver vissa frågor/har vissa beteendemönster för någon annans räkning är otroligt faschinerande…
Ta vara på Dina möjligheter, annars gör någon annan de till sina…
Göran R
PS Jag skrev följande på Twitter igår "Tycker om god kapitalism och passionerat älskar tuff granskning, men visst känns UG:s vendetta mot IKEA lite ensidig och enfaldig… DS
PS UG skall utläsas Uppdrag Granskning DS
torsdag 5 juli 2012
En torsdag morgon i juli…
Ja det är toooorsdag morgon och livet känns så… skönt…
För en vecka sedan utsågs professor Hans Rosling till Årets svensk i världen och vanligtvis brukar dylika utnämningar halka bort från min näthinna. Dagens Industris artikel fångade mitt öga och jag blev så glad för Hans Roslings utnämning - en mycket rättvis sådan.
Har Ni sett honom och hans fantastiska bubbliga bilder över vår allas gemensamma världsproblem? Om inte så se till att få göra det. Bl a finns föreläsningar på TED och säkert på många andra digitala arenor. Försök också få se honom live, vilket jag har gjort en gång, och Ni kommer att fyllas av hans enkla vision att på ett enkelt sätt tydliggöra missförhållanden och på så sätt skapa engagemang.
Visionen ovan är min tolkning av Hans Roslings arbete och jag hopas att han förlåter mig för att jag självpåtaget gör mig till hans röst i bloggen. Kommer han i närheten av Er så se till att få en plats…
I tisdagens Di kan man läsa om Handelsforskaren Lars-Johan Åge som i en studie har betraktat svenska börsbolag i farten. Hans geniala korta konklussion är att "Ramverket och individerna måste dansa i takt för att nå resultat på företaget".
Jag är fast övertygad om Lars-Johan Åge är en lysande forskare och jag är lika fast övertygad om att hans studie är både intressant och läsvärd. Jag skulle gärna själv läsa den om någon av Er har ett ex över… den kommer på alla sätt att förkovra mig och ge mig nya infallsvinklar i mitt dagliga värv.
Vad som slår mig efter att ha läst artikeln några gånger är att jag påfallande ofta läser uppslagna artiklar om "nya" unika forskningsrön som rör individer i samarbete på arbetsplatser, men har efter snart 30 år i "branschen" sett och hört dessa teorier om och om igen. Något nytt begrepp, någon ny reflektion, något nytt perspektiv, några nya namn, men i egentligen samma goda, visa och förnuftiga grundteorier.
Vem vet inte idag att bli bekräftad och att bli sedd är vårt viktigaste behov för att våga utvecklas?
Företagsledare och andra visa män sväljer betet och slänger sig med de senaste begreppen en period. Detta istället för att ta jobbet att genomföra det en gång för alla i sina organisationer. Få nu inte för Er att jag tror att det räcker att göra det en gång för alla. Nej, nej, så är det inte - vi talar om färskvara som ständigt måste utvecklas och bearbetas. Dock vet jag att har man en gång implementerat t ex värdegrunder eller ett varumärke, då har man en plattform att utgå ifrån i sin strävan att skapa och utveckla en hållbarhet…
Jag älskar forskning och utveckling, så jag är glad att Lars-Johan Åge och hans kamrater orkar kämpa vidare. Jag älskar dock att älska att fatta beslut, att genomföra och på ett nytt kreativt sätt visa på en stringent och tydlig väg. Därför är jag än mer förtjust i Hans Rosling och hans gärningar.
Tack för engagemanget Lars-Johan och grattis Hans och glöm inte av att ta till vara på Era möjligheter - annars gör någon annan det…
Göran R
För en vecka sedan utsågs professor Hans Rosling till Årets svensk i världen och vanligtvis brukar dylika utnämningar halka bort från min näthinna. Dagens Industris artikel fångade mitt öga och jag blev så glad för Hans Roslings utnämning - en mycket rättvis sådan.
Har Ni sett honom och hans fantastiska bubbliga bilder över vår allas gemensamma världsproblem? Om inte så se till att få göra det. Bl a finns föreläsningar på TED och säkert på många andra digitala arenor. Försök också få se honom live, vilket jag har gjort en gång, och Ni kommer att fyllas av hans enkla vision att på ett enkelt sätt tydliggöra missförhållanden och på så sätt skapa engagemang.
Visionen ovan är min tolkning av Hans Roslings arbete och jag hopas att han förlåter mig för att jag självpåtaget gör mig till hans röst i bloggen. Kommer han i närheten av Er så se till att få en plats…
I tisdagens Di kan man läsa om Handelsforskaren Lars-Johan Åge som i en studie har betraktat svenska börsbolag i farten. Hans geniala korta konklussion är att "Ramverket och individerna måste dansa i takt för att nå resultat på företaget".
Jag är fast övertygad om Lars-Johan Åge är en lysande forskare och jag är lika fast övertygad om att hans studie är både intressant och läsvärd. Jag skulle gärna själv läsa den om någon av Er har ett ex över… den kommer på alla sätt att förkovra mig och ge mig nya infallsvinklar i mitt dagliga värv.
Vad som slår mig efter att ha läst artikeln några gånger är att jag påfallande ofta läser uppslagna artiklar om "nya" unika forskningsrön som rör individer i samarbete på arbetsplatser, men har efter snart 30 år i "branschen" sett och hört dessa teorier om och om igen. Något nytt begrepp, någon ny reflektion, något nytt perspektiv, några nya namn, men i egentligen samma goda, visa och förnuftiga grundteorier.
Vem vet inte idag att bli bekräftad och att bli sedd är vårt viktigaste behov för att våga utvecklas?
Företagsledare och andra visa män sväljer betet och slänger sig med de senaste begreppen en period. Detta istället för att ta jobbet att genomföra det en gång för alla i sina organisationer. Få nu inte för Er att jag tror att det räcker att göra det en gång för alla. Nej, nej, så är det inte - vi talar om färskvara som ständigt måste utvecklas och bearbetas. Dock vet jag att har man en gång implementerat t ex värdegrunder eller ett varumärke, då har man en plattform att utgå ifrån i sin strävan att skapa och utveckla en hållbarhet…
Jag älskar forskning och utveckling, så jag är glad att Lars-Johan Åge och hans kamrater orkar kämpa vidare. Jag älskar dock att älska att fatta beslut, att genomföra och på ett nytt kreativt sätt visa på en stringent och tydlig väg. Därför är jag än mer förtjust i Hans Rosling och hans gärningar.
Tack för engagemanget Lars-Johan och grattis Hans och glöm inte av att ta till vara på Era möjligheter - annars gör någon annan det…
Göran R
onsdag 4 juli 2012
Vila i vad Du vill - men gör det…
Vänner, det blev ett inlägg idag med - två dagar i rad - jag är på gång…
Ordet vila är ju oftast i dagligt tal förknippat med fysisk vila. I det kortare mindre perspektivet kan det vara en stunds s k powernap på eftermiddagen eller ledigheten under helgen som ger vila. I ett längre perspektiv kan det vara sommarens vankande semester som betraktas som vila.
Ordet vila är ju oftast i dagligt tal förknippat med fysisk vila. I det kortare mindre perspektivet kan det vara en stunds s k powernap på eftermiddagen eller ledigheten under helgen som ger vila. I ett längre perspektiv kan det vara sommarens vankande semester som betraktas som vila.
För egen del använder jag oftare begreppet vila i andra sammanhang, mer mentalt än fysiskt. Jag tror att vi alla mår bättre av att vila i våra framgångar och vila i våra relationer.
Hur många har inte sprungit milen i närmaste elljusspår och putsat tiden rejält? För att sedan stretcha, kasta sig in i bilen, koppla upp telefonen för samtal, mess, mail, fb och lite Twitter. Kolla så att rundans sträckning och tid kom upp på fb via RunKeeper, så att alla fb-vännerna kan se samma runda och tid på sina skärmar. Vem utav fb-vännerna kollar föregående runda för att se putsningen? Troligtvis ingen, för de håller på med att lägga ut sina senaste bravader på fb de med…
Tänk om våra löpande vänner istället före och/eller under och/eller efter den viktiga stretchen vilade i sin egen framgång. Vad berodde putsningen på? De nya skorna? Resultat av bra träning? Hur känns det i kroppen idag jämfört med för en månad sedan? Hur känns det i knoppen idag jämfört med för en månad sedan? Har dagen varit bra för övrigt? Kan det ha påverkat putsningen? Har jag satt upp andra och/eller nya mål med träningen? Hur ligger jag till? Hur går det? Helt enkelt en stunds kontemplation över en egen framgång och vad den för med sig…
Hur ofta stannar Du upp och vilar i en bra relation? En bra relation med Din käraste. Ni har kanske haft det skrynkligt ett tag, men tagit Er igenom det och tronar nu återigen på kärlekens och tillitens höjd? En bra relation med medarbetare, arbetskamraterna eller t o m chefen? Relationer som gör att vägen till arbetet varje morgon tas med lätta steg. Vila i en bra relation med föräldrar och syskon som skapar en historia att bottna livet på och kunna landa på när livet annars är skrynkligt. Vila i de bra relationer Du har med barn, vänner, svärmor, mostrar och kusiner… Känn efter vad relationerna och personerna betyder för Dig och fundera på hur de skulle påverka Dig om de inte fanns längre? Du kommer ödmjukt känna att Du är en del av något större och att både Du och Dina relationer har betydelse för Dig och dem Du har relation med…
Vila i Dina framgångar och vila i Dina relationer och Du kommer att få kraft att fokusera Din energi på rätt ting och jag tror mig veta att Ditt upplevda behov av den fysiska vilan kommer att avta…
Göran R
tisdag 3 juli 2012
Exakt sex månader sedan…
Det var också en tisdag och det var den 3 januari 2012, d v s exakt för sex månader sedan. Det var morgon och jag kom ihåg att jag satt hemma i soffan framför morgonens nyheter.
Jag hade tagit tag i bloggandet för jag vet inte vilken gång i ordningen och hade låtit fingrarna flyga fram över tangenterna vid några tillfällen runt årsskiftet.
Innan dess var det exakt ett år sedan föregående inlägg, så jag vet inte om jag tror på detta själv - jag tänker ta tag i det igen… Vad tror Ni, kommer jag att klara det?
Jag läste mitt sex månader gamla inlägg, som handlade om ledarskap, nu igen och har faktiskt läst det några gånger de senaste dagarna. Mina reflektioner om mitt skriftställande är två. Dels att det jag skrev alltid är aktuellt att påminna varandra om, dels att jag har en förmåga när jag sätter den sidan till. Jag borde nog bara sätt till den sidan lite oftare…
Nu har jag gjort det, efter sex månader, påhejad av en av döttrarna och en tidigare arbetskamrat. Vi får se om det kommer kanske några rader i morgon med.
Ta vara på Dina möjligheter, annars gör någon annan de till sina…
Jag hade tagit tag i bloggandet för jag vet inte vilken gång i ordningen och hade låtit fingrarna flyga fram över tangenterna vid några tillfällen runt årsskiftet.
Innan dess var det exakt ett år sedan föregående inlägg, så jag vet inte om jag tror på detta själv - jag tänker ta tag i det igen… Vad tror Ni, kommer jag att klara det?
Jag läste mitt sex månader gamla inlägg, som handlade om ledarskap, nu igen och har faktiskt läst det några gånger de senaste dagarna. Mina reflektioner om mitt skriftställande är två. Dels att det jag skrev alltid är aktuellt att påminna varandra om, dels att jag har en förmåga när jag sätter den sidan till. Jag borde nog bara sätt till den sidan lite oftare…
Nu har jag gjort det, efter sex månader, påhejad av en av döttrarna och en tidigare arbetskamrat. Vi får se om det kommer kanske några rader i morgon med.
Ta vara på Dina möjligheter, annars gör någon annan de till sina…
Göran R
tisdag 3 januari 2012
Ledarskap är den mest vitala delen av affären - I
I en rapport för några år sedan rörande en organisation med en omogen syn på ledarskap och dess betydelse skrev jag några personliga reflektioner. Reflektioner som jag ville skulle vara ett startskott för deras utveckling av synen på ledarskap. För en ny rapport läste jag dessa rader igen i mitten av december - fem år senare. Jag läste dem idag igen till en föreläsning i februari och kände hur enkelt det egentligen kan vara - att leda…
"Som ledare måste man sätta sig över sina egna känslor i förhållande till sina anställda. Med det menar jag inte att det är fel att som ledare att visa känslor, utan det handlar om att inte låta personliga känslor vara ett hinder i sitt agerande eller vara ett hinder i de anställdas utveckling. Själviskhet är jag den förste att gratulera, men egoism slår jag ner på direkt. Nedan exemplifierar jag några beteendemönster som jag inte tror på i ledarskap:
Som ledare får man inte vara en anställd missunnsam vad det gäller lön, ersättning, ledighet, sportaktiviteter på arbetstid etc. Än mindre får man låta missunnsamhet ta sig i uttryck av skitsnack till andra - att så tvivel hos andra etc.
Man får som ledare (och visst gäller det även som förälder) inte ha sina egna känslor och uppfattningar som preferens när man skall bedöma och/eller leda andra. Det man själv inte tycker om kan uppskattas av andra. Låt de egna uppfattningarna istället bli en bra grund för ett kreativt och konstruktivt samtal.
Som ledare måste man förstå att ledarrollen är något som man lever med hela tiden och som inte går att stänga av t ex kl 16.00. Det innebär inte att man som ledare inte kan vara ledig, men man måste inse att t ex nåbarhet och planering är viktigt för att upprätthålla sitt ledarskap.
Man måste både vilja och våga vara ledare. I de flesta situationer är det mycket stimulerande, men det finns situationer som är mindre angenäma, men som ledare får man inte fly dem.
Att leda är bl a att vara närvarande och delaktig och det upplever jag att många ledare mer eller mindre ofta flyr ifrån. Genom en aktiv närvaro skapar man tid för egna arbetsuppgifter och skapar indirekt en skarpare profil på organisationens dagliga insatser.
Som ledare måste man föregå med gott exempel. Det är inte passande att föra ett ovårdat språkbruk, kryddat med bl a sexistiska skämt och sexistiska uttalanden. En ledare får aldrig vara upphovsman till en subkultur - då har man snart en mängd subkulturer.
Ett fundament i alla relationer är Freuds teorier om att ’Tala’ och ’Tala tydligt’. Sett ur ett ledarperspektiv är det viktigt att kommunicera och göra det på rätt sätt. Tala med den anställde, inte till, och framförallt inte om. En ledares ständiga förfrågningar hos de andra om någon annan blir alltid efter en tid genomskådat bland de anställda. Detta gravt felaktiga beteendemönster skapar osäkerhet hos arbetsgruppen och underminerar rollen som ledare och föregångsman."
Ta vara på möjligheterna, för Dig själv och för Dina nära
Göran R
"Som ledare måste man sätta sig över sina egna känslor i förhållande till sina anställda. Med det menar jag inte att det är fel att som ledare att visa känslor, utan det handlar om att inte låta personliga känslor vara ett hinder i sitt agerande eller vara ett hinder i de anställdas utveckling. Själviskhet är jag den förste att gratulera, men egoism slår jag ner på direkt. Nedan exemplifierar jag några beteendemönster som jag inte tror på i ledarskap:
Som ledare får man inte vara en anställd missunnsam vad det gäller lön, ersättning, ledighet, sportaktiviteter på arbetstid etc. Än mindre får man låta missunnsamhet ta sig i uttryck av skitsnack till andra - att så tvivel hos andra etc.
Man får som ledare (och visst gäller det även som förälder) inte ha sina egna känslor och uppfattningar som preferens när man skall bedöma och/eller leda andra. Det man själv inte tycker om kan uppskattas av andra. Låt de egna uppfattningarna istället bli en bra grund för ett kreativt och konstruktivt samtal.
Som ledare måste man förstå att ledarrollen är något som man lever med hela tiden och som inte går att stänga av t ex kl 16.00. Det innebär inte att man som ledare inte kan vara ledig, men man måste inse att t ex nåbarhet och planering är viktigt för att upprätthålla sitt ledarskap.
Man måste både vilja och våga vara ledare. I de flesta situationer är det mycket stimulerande, men det finns situationer som är mindre angenäma, men som ledare får man inte fly dem.
Att leda är bl a att vara närvarande och delaktig och det upplever jag att många ledare mer eller mindre ofta flyr ifrån. Genom en aktiv närvaro skapar man tid för egna arbetsuppgifter och skapar indirekt en skarpare profil på organisationens dagliga insatser.
Som ledare måste man föregå med gott exempel. Det är inte passande att föra ett ovårdat språkbruk, kryddat med bl a sexistiska skämt och sexistiska uttalanden. En ledare får aldrig vara upphovsman till en subkultur - då har man snart en mängd subkulturer.
Ett fundament i alla relationer är Freuds teorier om att ’Tala’ och ’Tala tydligt’. Sett ur ett ledarperspektiv är det viktigt att kommunicera och göra det på rätt sätt. Tala med den anställde, inte till, och framförallt inte om. En ledares ständiga förfrågningar hos de andra om någon annan blir alltid efter en tid genomskådat bland de anställda. Detta gravt felaktiga beteendemönster skapar osäkerhet hos arbetsgruppen och underminerar rollen som ledare och föregångsman."
Ta vara på möjligheterna, för Dig själv och för Dina nära
Göran R
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)