Älskar att älska… del ett

God tisdag,
på min andra semesterdag sitter jag och reflekterar över många saker, men allt kretsar runt rubriken ovan.

Ni trodde säkert att jag återigen nyttjade rubrikssätteri för att locka läsare och att det skulle bli några härliga historier om älskogslekar på sommarfält eller sandstränder… det kanske blir det med…

Vår härliga partner och min goda vän sedan många år Christina Thulin lockade in mig i dessa tankar, när hon på en av våra gemensamma föreläsningar sa "det är skillnad att älska gå till jobbet än att älska att älska gå till jobbet". Jag fångades direkt av den visdomen och har i drygt ett halvår funderat hur jag förhåller mig till det själv i andra sammanhang.

Att jag älskar att jag älskar att gå till jobbet är fundamentet för mig, men visst har jag haft några perioder i mitt liv då jag inte har älskat att gå till arbetet. Perioder av vilsenhet där olustkänslor som otillräcklighet, inkompetens och meningslöshet har varit härskande i mitt sinne och som jag har tillåtit att förlama mig. Dessa långa perioder hoppas jag att jag har lagt bakom mig, men skall villigt erkänna att jag hade en liten släng av det under senvåren. En släng som jag hela tiden var medveten om, men inte riktigt kunde besegra utan den fick värka ut…

Att älska att älska är passion för mig. Att passionerat ge sig in i en relation, hålla liv och glöd i den och orädd ge sig in i en ny och i nästa och i nästa. Varför kolla in, varför vara lite avvaktande innan jag /vi vet och varför gå parallellt ett tag innan? Det bästa sättet att kolla om en relation kan bli något är väl att ge sig hän den och ge sig in i den. Detta oavsett om det gäller kärlek, romantik, erotik, affärer eller det underbara ordet vänskap. En god vän och tidigare arbetskamrat, Lars Sjögrell, sa en gång i början av 90-talet när han återigen hade slagit mig i squash "Varför skall man vänta med att gifta sig utan istället göra det när man är som mest förälskad?" Jag kommer ihåg att jag fångades direkt av detta och har många timmar reflekterat över denna frågeställning. Det finns säkert några som undrar när jag har reflekterat klart över det och skall börja agera i den andan…

Jag har aldrig varit rädd för att ge mig hän en relation när det gäller kärlek och romantik och sällan när det gäller vänskap, även om jag känner mig lite mer vilsen när det gäller det sistnämnda sedan jag flyttade till västra sidan av Sverige, jämfört med himma i Skåne, under mina Stockholmsår och under Falunåren. Umgängesformerna är väldigt olika i vårt långa avlånga land och med tanke på att jag har bott, tjänstgjort, rest och sålt över hela landet, så har jag både sett och förvånats över både likheter och olikheter. Det jag känner som mitt passionerade förhållningssätt till relationen upplevs säkert av andra som fruktansvärt intensivt och för mycket helt enkelt. Istället för att modigt möta mig i detta, så flyr man eller ännu värre möter någon annan och pratar om det…

Nu har jag ju faktiskt bott halva mitt liv i västra Sverige om jag inkluderar Borås i det, så jag borde ha hittat vägen till de privata relationerna, men jag upplever fortfarande att jag går vilse ibland. Jag vill understryka att det finns ingen värdering i detta, utan mer ett personligt konstaterande.

Jag har fått mig till livs att att mitt passionerade och offensiva förhållningssätt får andra att tro att jag är fullt upptagen - både privat och i min rådgivarroll. Tänk som jag måste lura Er med min passion…

Det här inlägget blev något annat än jag hade tänkt mig när jag började skriva, men så blir det ibland när man kravlöst låter fingrarna slinta omkring över tangenterna. Ursprungstanken får jag spara till ett annat inlägg - en del två. Jag har heller inte beskrivit mitt förhållningssätt i affärsrelationer, så det blir säkert en del tre också.

Nu skall Beatrice och jag cykla hem till en vän som modigt har vågat utmana mitt umgängessätt. Hon heter Ann Bergermo och är en på alla sätt härlig vän. Nu skall vi spöa Ann och hennes grabbar Joel och Jacob i Wii och i och med att vi skall vara inomhus måste det regna idag. Nu tar jag på mig regnkläder och cyklar ner till dem i solskenet…

Ta vara på Dina möjligheter innan någon annan gör dem till sina

Göran R