onsdag 8 februari 2017

Blogg vs Vlogg & Hans Rosling

Några av mina yngre vänner har påpekat för mig när jag nu har börjat skriva igen att jag är mossig. Det kan säkert stämma på många sätt, men det de syftade på att jag borde Vlogga istället för Blogga - det sistnämnda är passé enligt dem. Skaffa en podd eller Vlogga har varit deras utrop det senaste dygnet…

Det hade ju varit kul - jag har ju all utrustning för det! Men så kom den relevanta tanken - man kanske inte skall ha en hängande läpp och ett lite sluddrigt tal om man skall Vlogga? Jag fortsätter att skriva så länge…

Igår dog en av mina väldigt få idoler - Hans Rosling. En gudabenådad pedagog, inspiratör och världsförbättrare, som jag har privilegiet att ha lyssnat på två gånger live. Jag tokälskar hur han oblygt tog plats i sin iver att förtydliga samt ibland vara obekväm, men alltid med bibehållen ödmjukhet och nyfikenhet. Sent kommer vi att glömma hans åskådliggörande med legoklossar, flytande "bubbelpresentationer och telefonen som var inställd på att ringa var tredje minut för att påminna om att ytterligare ett barn hade dött i Mässling. En stor och fin man har lämnat sin familj, oss och hela Världen…


Fixa ett kramkalas idag med dina nära och kära - det är både förlösande och berikande

Med glada tillrop


Göran R

tisdag 7 februari 2017

En instinkt jag inte kan stryka ett streck över…

Det är skönt att få sova hemma i egen säng och framförallt att få sova tryggt med ljud som man känner igen. Känns lite udda att vakna upp som Stroke-patient och skall försöka landa i det de närmaste dagarna. Min bild av en dylik patient var fram till igår eftermiddag helt annorlunda än vad jag känner mig och hur jag ser ut samt rör mig…

Alla förändringsprocesser betår av tre faser Insikt, Instinkt och slutligen Action. Tro inte, kära vänner, att jag inte har haft insikt om att mitt intag i förhållande till min rörelse har varit i obalans under många år. CT-scanningen visade ju att det finns en hjärna mellan mina öron, så visst har jag intellektuellt varit detta varse i många år.

Lika säkert är det att jag vid flera tillfällen fattat intellektuella beslut om att förändra denna obalans, men mina beteendemönster har varit starkare än intellektet. Jag har ett otal gånger från scenen pratat om att människor behöver en s k käftsmäll för att börja en förändring och gå in i Action-mode. Jag tror att jag fick min igår - en förvisso snäll och beskedlig käftsmäll, men mitt intellekt säger mig att nästa säkert inte blir lika godartad…

Måtte förändringens vindar blåsa in i mitt liv - mitt nya liv måste börja idag och helst igår!

Ta vara på dig själv och glöm inte av att fixa ett kramkalas med dina nära och kära varje dag


måndag 6 februari 2017

Kom hjärna tillbaka…

En delvis motsägelsefull rubrik för jag vill ju inte att mitt bekymmer med en hängande vänstersida av munnen och sluddrande tal skall komma tillbaka, men jag kommer gärna tillbaka till Kungälvs Sjukhus och den vård och de bemötande de levererar…

Vår svenska välfärdssjukvård får sig ofta en släng av den s k sleven i debatter och det finns säkert flera områden som både kan och måste utvecklas. Min ovetenskapliga, men som bottnar i många års erfarenhet av att studera och arbeta med grupper med olika professioner är att prestige är det största hindret. Inte bara den enfaldiga prestigen mellan olika personalgrupper utan den på många sätt ännu mer förödande mellan politiker och tjänstemän, vars i de allra flesta fall obefintliga medicinska kunskaper inte ligger till grund för beslut, utan bara ekonomi…

Ekonomi är naturligtvis en påverkande faktor, men min upplevelse är att de tänker utifrån fel parameter - vad får vården kosta? - istället för att bestämma vilken vård vill vi ge våra medmänniskor… och sedan utgå ifrån det! Det är naturligtvis lätt för mig att från läktaren fälla dessa uttalanden, men de behöver ju inte var fel för det…

 Sedan jag tog mig till Akuten på Kungälv Sjukhus igår klockan 11.00 har Kungälvs sjukhus levererat en  fem-stjärnig vård på alla sätt! Den så viktiga löpande Patientkommunikationen har varit mästerlig och bemötandet och min känsla av att vara omvårdad har varit fulländad - från första ögonblicket i akutens kassa - rakt igenom akutsjukvårdens olika faser - till Strokeavdelningen 6 och scanningen på Röntgen. Alla olika professioners genuina engagemang i mina skrynkligheter. Professionella kunskaper, tydlig och riklig kommunikation, respektfull och lika kärleksfull humor. Fantastiskt på alla sätt - jag har  t o m fått en brandgul tandborste... och ni som känner mig vet vad den färgen betyder för mig…

I ett feb-inlägg från igår om varför jag är här etc samt av några rader ovan har jag till min glädje fått mig till livs att många av mina vänner bär samma uppfattning som jag gör om bemötandet och vården  på Kungälvs Sjukhus - det gör mig ofattbart glad och förstärker givetvis min känsla och uppfattning - all heder åt verksamheten på Kungälvs Sjukhus.

Det konstaterades på CT-scanningen att jag ha en hjärna och det gör mig glad och för er som har undrat genom kan jag nu bekräfta att jag har en!

Kungälvs Sjukhus - jag kommer gärna tillbaka.

Var rädd om dig och glöm inte av att kramas mycket - det är förlösande