När nu Julafton blev som den blev…

"Morgon råder, tyst det är på gården, tyst på gården,
alla sova, tänd äro granen, äro granen…
Tipp tapp, tippe-tippe-tip-tapp, tipp, tipp, tapp

Se, då sitta pappa där å skriva, där å skriva,
begrundar, funderar, sitter still på pallen, still på pallen…
Tipp tapp, tippe-tippe-tip-tapp, tipp, tipp, tapp

Snälla tankar, runt nu honom fara, honom fara,
varför?, därför? mycket skall besvaras, skall besvaras…
Tipp tapp, tippe-tippe-tip-tapp, tipp, tipp, tapp"

Hej på er, det var ett tag sedan tangentnedslagen lät tipp tapp i denna blogg närmar bestämt på min dotter Ebbas födelsedag den 8e februari 2017. Detta utan att nämna just hennes födelsedag. Förlåt Ebba, grattis i efterskott…

Jag var då mer upptagen av att jag precis kommit hem från Kungälvs Sjukhus, efter att ha fått en stroke fem dagar tidigare. En stroke som lyckosamt nog bara satte sig på mitt tal, mina svälgreflexer och en lite hängande vänster mungipa. Sviterna var och är några fler, men jag är tacksam för att det inte blev värre en så.

Jag har levt i en skrivande dvala sedan dess, men nu under årets julhelg har jag känt både behovet och suget igen. Visst har jag skrivit sedan dess, men då mest information, rapporter, föreläsningar, sammanställningar, lite Haiku-dikter och ett och annat töntigt rim till jubilarer och julklappar. Skriva för att gestalta, provocera, tydliggöra och kanske t o m förmedla har legat i träda.

Julafton firade jag i ensamhet och stillhet… Inte av några mer tragiska skäl än att jag under dan före dopparedan kände att en mancold slog sina giriga klor i min lekamen. Rusande feber och en hosta från underjorden fällde mig till sängs.

Efter lite traditionsenlig gröt och saftig skinksmörgås på Julaftons morgon runt björkvedens sprakande, bytte familjen julklappar med varandra. Glädjen och förväntan i barnens ögon blir man aldrig mätt på, även om överraskningsmomenten inte är lika många som när de var små. Det finns en genuin glädje när klapparnas innehåll blir deras på riktigt.

När min energi var slut och jag gick och lade mig igen, gjorde de andra sig i ordning för att åka till en av våra äldre döttrar med familj, några mil bort, där Julaftons fröjder var planerade att firas… Nya traditioner blir gamla och åter nya komma… Julklappsspelet och Secret Santa är på de vuxnas agendor runt familjens julbord idag.

Efter några timmars sömn vaknade jag igen och gick ner till mitt sällskap - TVn - och fladdrande runt bland kanalerna i vårt utbud. Någon dag innan hade jag hört ett inslag på TV om hur många ensamma människor det finns i Sverige, som sitter ensamma under julen. Det var häpnadsväckande många och många av dem tillhör våra äldsta. Jag var inte helt omedveten om detta och jag är naturligtvis medveten om alla ideella engagemang som arrangerar öppna jular för de ensamma, bostadslösa och udda existenser. Magiska initiativ som ger så mycket kärlek, mat, gemenskap och värme en dag som förknippas med just det.

När jag satt där i min gungstol med remoten i hand reflekterade jag över hur många som av olika skäl inte finns med runt ett gemensamt julbord på Julafton. Ett mörkertal som jag tror är större än vad någon myndighet kan gissa. Ensamhet är skambelagt, och även om den, med några undantag, inte är självvald, så skäms vårs medmänniskor för att de inte har några att fira med. Läs meningen en gång till och ta in vad där står!

Ensamheten kommer från skilsmässor, brustna relationer med nära, långa avstånd och naturligtvis ett antal diagnoser av varierat slag eller kanske en blandad kombination av dessa. Vad finns det att skämmas över? Visst kan man säkert ha gjort mer för att bibehålla en relation eller tagit mod till sig att fråga någon om hjälp eller bjuda in någon, men skämmas… Det gör mig ont och rackarns frustrerad. Vad jag gör nästa Jul har jag ingen aning om nu på Annandagens morgon, men jag hoppas att jag bär samma känslor över andras ensamhet över Julen som jag gör nu…

TVn kan ju vara ett sällskap när man är ensam och det försökte jag mig på under Julaftons eftermiddag fram till tidig kväll, när energin tröt igen eller om det var tröttsamhet över tablåernas innehåll. Jag fladdrande runt från de två statliga till de vanligaste tio andra. Vi skall nog förstå att de flesta ensamma kanske bara har basutbudets sex kanaler. Jag försökte se det ur både barns ögon och äldres ögon, men dessa ögon tårades över följande:

1/ Kära kommersiella kanalaktörer, kan ni inte en dag om året slopa reklamen, så att de ensamma kan få se en hel film eller annat program på Julafton utan att bli avbrutna…?

2/ Kära ICA, jag tokälskar er reklam och den har berett mig och fortsatt bereder mig stor glädje, men på Julaftons eftermiddag är de flesta av era butiker stängda och möjligheten att köpa de exponerade och prisnedsatta varorna som finns i medarbetarnas korgar och väskor, är mycket små. Istället blir er härliga film till tonerna av Chris Reas "Driving som for Christmas" en veritabel käftsmäll på alla de som sitter ensamma och bara längtar efter att någon skulle komma hem med mat och fira, som hos Stig.

3/ Kära Telenor, vilka I-landsproblem ni gör reklam för! Bara för att änkan i er familj inte kommunicerar med sin två barn, trots alla era magiska faciliteter - jag är själv Telenorkund sedan drygt 25 år och är mycket nöjd - så släpar de hem tre julgranar och klär dem alla. Tänk så många ensam som inte ens har julgran. Kanske p g a ekonomi, brist på kraft att släpa och transportera eller bara tröttnat på att klä en gran för sig själv… Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni sände många kärlekshälsningar till pappan i era filmers verkliga familj, som i år firade första julen utan honom.

4/ Kära SVT var det rätt val att stoppa in flertalet "bakom-kulisserna-samtal-från-klassisker" mellan Julvärden Marianne Mörcks egna inspel. Jag tror hon sa "klassiker" tio gånger, men förutom det var Marianne bra i rutan. Jag har i sig inget emot bakom-kulisserna-produktioner, men sända dem på Julafton - var det rätt?

5/ Ju senare eftermiddagen led, ju fler filmer blev det. Gamla "klassiker" blandat med amerikanska studioinspetade julfilmer, gammalt skåpmat från SVTs arkiv som t ex "Kan du vissla Johanna" och en skön blandning från de kommersiella kanalaktörerna, med t ex "Kronofogden knackar på", "Tunnelbanan", "Dolph Lundgren Take the tower", "Property Brothers", "Bilbaronen i Las Vegas", "Hardcore Pawn - Pantbanken" etc etc. Titta på titlarna - en del av dem kanske dessvärre är direkt kopplade till våra ensamma och blir smärtsamma påminnelser.

Det fanns mycket bra också förutom nämnda filmklassiker - det var mycket musik av olika slag. Från Carola i flera tappningar och kanaler till Countrygala från Nashville och olika julkonserter symfoniska orkestrar - det tröstade jag mig med… och en skinksmörgås till…

Ta vara på er, krama om era nära och kära, våga berätta och visa hur mycket de betyder för er


God Jul på Annandagen, fanns ingen energi innan…

PS Ni som också har sett några romantiska amerikanska julfilmer före och under julen, har ni tänkt på att det är alltid snö, men de är extremt lätt klädda i de flesta scener… som för en promenad en bättre vårdag…  DS