Konflikter - hur svårt kan det vara…

Jag läste och kommenterade för några dagar sedan ett fb-inlägg av Nina Jansdotter. Jag hoppas att Ni tar del av hennes böcker och ännu bättre om Ni har möjlighet att ta del av hennes visdom från scen.

Nina skrev på något om konflikter på arbetsplatser och många av hennes facebook-vänner kommenterade och bidrog med sina reflektioner och erfarenheter - coolt.

Det fick mig att ännu en gång reflektera över konflikter - som jag ser, och ibland även är en del av, runt omkring.

1. Varför är så många rädda för att lyssna på någon annans åsikt - att våga lyssna är ju inte detsamma som att man måste hålla med?

2. Att någon har en annan uppfattning än vad Du själv har innebär ju inte att hon/han ljuger, utan just bara har en annan uppfattning/sanning!

3. Varför är det så många som inte vågar se det kreativa och framgångsmöjligheterna i att två parter har olika uppfattningar, utan hellre ser det som en konflikt?

4. Det faschinerar mig när jag hör någon ideligen tala om att var och en får ha sin sanning, att man måste lyssna på bägge parter innan man "dömmer" etc, när det är så uppenbart att den uppfattning bara finns adopterad i det "intellektuella beslutet" och inte i känslolivet där vi agerar…

5. Enligt min definition inträder konflikten först då endera parten lämnar sakfrågan genom t ex personangrepp eller genom att sabotera diskussionen med negativa motfrågor istället för konstruktiva och ärliga svar!

6. Människor med överdrivna kontrollbehov vill påfallande ofta ge sken av att de driver frågor för någon annans bästa, när det uppenbart är för deras eget kontrollbehovs skull. De förklaringar/sanningar som presenteras för varför man driver vissa frågor/har vissa beteendemönster för någon annans räkning är otroligt faschinerande…

Jag reflekterar vidare

Lev i nuet och vila i dagen

Göran R