Vågor på havet - allt går i vågor…

Jag kommer ihåg när jag upptäckte min första lock i håret, det var på skolpoliskortet i fyran på Fridhemsskolan i Malmö. När kortkuvertet kom var allt sig likt förutom den förhatliga locken på höger sida. Huvudet var på sned åt höger som vanligt - då som nu - och halsen var täckt av en grön polo - vanligt både då och nu. Det nya var locken… Var kom den ifrån? Både min mor och far hade ju spikrakt hår, även om kära mor permanentade sig, rullade papiljotter och gick och lade håret med jämna mellanrum på salongen på Sergelsväg. Lade håret…?

Den nya locken störde mig mycket och jag tyckte att det såg ut som en krok jag kunde hänga upp nyckeln eller liknande på. Det gick naturligtvis inte, så förutom att det var rackarns enerverande med en lock i hårt, så kunde man inte bruka "krullan" till något. Kartan med de små byta-bort-med-kompisar-korten är fortfarande intakt i någon hemlig och väl förseglad flyttkartong.

Krullorna blev fler och jag vande mig vid dem, vilket t o m övergick i att vara stolt över dem och glad för dem samt att de faktiskt var ett litet levebröd som hårmodell under några glada år med mästaren Leif Ohlin. Härliga minnen.

Finns det skolpoliser idag? Om inte, varför?

Inte bara minnen kommer i vågor utan även lusten att skriva. I arbetet skriver jag dagligen, men detta lite mer lustfyllda och ibland provocerande skrivandet har ingen trygg plats i min hjärna, om än i mitt hjärta. Ibland vinner hjärnan och ibland vinner hjärtat.

Vågorna på havet börjar vi se nu igen, efter det att isen har släppt sitt grepp om Hakefjorden strandlinjer. Det är väl ett vårtecken om något. Jag älskar vågor och trots att jag ännu inte har besegrat dem i år - ovanligt sent för att vara min dotter Ebba och jag - så njuter jag av dem varje dag…

Jag vet inte om det är ett vårtecken eller ett tecken på en lyckad räddningsaktion om vår svenska vargstam, men vi har haft påhälsning av varg i närområdet igen. Jag tillhör inte drevet som vill jaga och oskadliggöra varje varg, men är å andra sidan lite osäker på hur nära jag vill ha dem. Svår fråga som tål att reflekteras över.

Glöm inte av denna soliga lördag att det är Du och jag som bestämmer hur vår dag skall vara och hur vi skall förhålla oss till den…


Göran R